Om siktlinjer runt Flickskolan


Resonemangen blir alltmer yviga i ivern att rädda vad som räddas kan av det som verkar uppfattas som hotat i Södertäljes gamla byggnadsbestånd. Det börjar likna en räddningsaktion som inte alls leder till att rädda de här för Södertälje så centrala byggnadsverken. Tvärtom.

Foto Peter Sirkén

Till debattörer som förespråkar att anlägga nån slags byggfrizoner runt märkesbyggnader skulle vi vilja anföra att de gamla byggnaderna kan ges värdig behandling på åtskilligt bättre sätt. Stadskärnan berikas egentligen inte på något sätt av att Flickskolan med flera märkesbyggnader bara syns från långt håll tex där uppe på sin isolerade kulle.

Utifall planeringen i stadskärnan utgår ifrån att några märkesbyggnader av högt antikvariskt intresse styr planeringen och kräver fri sikt från långt håll så vore väl det naturliga att riva hus i centrum på några strategiska ställen för att ytterligare förstärka visibiliteten i alla tänkbara riktningar? Ta bort Sorbonhuset så friläggs ännu mer av utsikt mot Flickskolan och Hebbevillan. Bebyggelsen längs Järnagatans östra sida kan rivas för att ge ytterligare sikt ut över Marenviken. Flickskolan skulle bli synlig ända ifrån Saltsjötorget! Och tänk så mycket utsikt som skulle friläggas om Castorhuset revs.

Vill man ha det så? Nej, i alla fall inte vi. Stadskärnan blir naturligtvis inte särskilt trevlig med ett synsätt som förbjuder varje hus eller landmärke som på minsta sätt skulle kunna råka skymma något annat. Stadens själva själ vilar ju på intimitet och sekvenser av överraskande upplevelser. Allt och allting i en stadsmiljö kan inte vara synligt samtidigt och jämnt och skrika lika högt. Såna tätorter är inte trevliga utan bara tröttsamma.

Om vi är ärliga mot oss själva och en stund funderar på vad som är viktigt när vi rör oss i staden så är det inte i första hand utsikt vi har nytta av. Man tittar tvärtom ner på trottoaren, försöker hitta dit man ska, tittar i skyltfönster osv. Handlingsmönstret styrs mycket av det som är ganska nära och det vi själva direkt har i tankarna. Det är vid ytterst få tillfällen som Flickskolan har en direkt avgörande betydelse för det vardagliga beteendet när vi rör oss i stadskärnan. Men Flickskolan finns där och det är betydelsefullt. Som en påminnelse om nåt, huset hör till Södertälje stads identitet och historia. Närvaron är essentiell – men inte nödvändigtvis ständig ögonkontakt.

Vi håller med om att märkesbyggnader av historiskt intresse har en särskilt angelägen roll att fylla i stadskärnan men tror inte på idén om att planera för att ytterligare frilägga utsikt. Det som behövs för att ta hand om och höja värdet av tex Flickskolan är snarare fler nya hus i området som förtätar stadsmiljön. En inramad, urbant integrerad och scenograferad Flickskola blir åtskilligt mer synlig än den är för närvarande, anser vi. Mer spännande och intressant, helt enkelt.

Artikel publicerad i Länstidningen Södertälje 10 februari 2014

Se LT-artikel här