Läromiljöer

Efter många år med gestaltningsarbete i självinstruerande och interaktiva läromiljöer och dessutom innan dess flertalet år som lärare i grundskolans högstadium så medverkar jag gärna till visioner och nya synsätt för miljöer för lärande.

Som anställd arkitekt och verksamhetsutvecklare på sveriges största science-center får man perspektiv på vad lärande kan vara. Det formella undervisandet har god hjälp av informella strukturer för kunskapsinhämtning och den inbördes hjälpen borde vara en mer betydelsefull aktör vid skolplanering. Läroprocesser är förstås inte avhängigt bara rum och utformning men anlagda miljöer är många gånger tungan på vågen. Det måste man tro på i det här yrket.

De båda ytterligheterna, katederundervisning och ett mer spontant kunskapsinhämtande, kanske inte var för sig eller ens tillsammans är lösningen på alla didaktiska beslut – utan är mer komplext än så. Men ytterligheterna skapar frågor, ställningstaganden och spänningsfält som kan komma till nytta för vilka krav på skolan som ska bli vägledande. Ställd inför de kraven (och önskemålen) har jag vid flera tillfällen utvecklat praktiska tankar i samklang med mer immateriella funderingar som finns tillämpade i uppmärksammade projekt med pedagogisk profil.

Det är särskilt viktigt i dagens pedagogiska klimat att själv bilda sig en uppfattning i det här avseendet. Med oro för dålig ranking i Pisa-mätningar har det informella lärandet i skolan fått stå tillbaka för en mer traditionalistisk syn på bildning och bildningens själva ansikte. Bra till en del men inte alltid eftersom våra liv efterfrågar nya grepp och nya lösningar för mänsklighetens framtida problem. Nya lösningar på förvisso sedan urminnes tider kända problem men lösningarna får inte vara de gamla vanliga. Det duger inte i en föränderlig värld.

Science-center-rörelsen håller denna devis högt och det är nog fasen bara att hålla med.